av Po Tidholm


Enligt traditionen ska Lucia ha ljus i håret. Photo: Nicho Södling/Swedish Institute/www.imagebank.sweden.se

Vita särkar, stjärnor och ljus

De brinnande stearinljusen är ersatta av batteridrivna dito, men stämningen är likväl andäktig när belysningen dämpas och barnens sång stiger i styrka medan de skrider in i ordnad procession från angränsande rum.

Lucia ska enligt traditionen ha ”ljus i hår”, det vill säga ljus ordnade i en krans på hjässan. Tärnorna bär ett ljus i handen. Föräldrarna flockas i mörkret med sina nya digitalkameror.

Stjärngossarna, som precis som Lucians tärnor, har vita långa särkar på sig, bär på stjärnor och har vita strutar på huvudet. Sist i tåget släntrar tomtenissarna med små lyktor i händerna.

Vem blir Lucia?

Konkurrensen om Lucia-rollen kan vara hård. Varje år utses en nationell Lucia i någon kommersiell tevekanal, och varje ort med självaktning utser sin egen. Kandidaterna presenteras i lokaltidningen ett par veckor i förväg.

Sverige har i klasslöshetens namn alltid aktat sig noga för att rangordna människor och skönhetstävlingar och hemvändardrottningar har därför varit ovanliga. Lucia har dock utgjort ett undantag. Lokaltidningsprenumeranterna ombeds varje år fylla i och skicka in rösttalongen bredvid bilderna på kandidaterna.

Det är långt ifrån säkert att blondinen vinner, även om mången ljushårig Fröken Sverige inlett sin karriär som lokal Lucia. På Luciadagen avslöjas vinnaren, som under dagen körs i häst och vagn genom trakten för att sprida ljus och sång på matbutiker, industrier, äldreboenden och vårdcentraler.


Under Luciafirandet äter man mängder av lussebullar. Photo: Mats Widén/Johnér

Lucia kommer med ljuset

Luciafirandet är, vid sidan om midsommar, en av de mest centrala ceremonierna i svensk kultur och har en tydlig koppling till livsbetingelserna i det nordiska bondesamhället; mörker och ljus, kyla och värme.

Lucia är en uråldrig gestalt och har en obruten funktion som ljusbärare i den mörka svenska vintern.

De många sångerna avhandlar samma tema:

”Natten går tunga fjät
runt gård och stuva.
Kring jord, som sol’n förlät,
skuggorna ruva.
Då i vårt mörka hus
stiger med tända ljus
Sankta Lucia, Sankta Lucia”

Alla svenskar kan Luciasången utantill, och de kan alla sjunga den, mer eller mindre rent. På Luciamorgonen kan man på radion höra mer kvalificerade versioner, framförda av någon musikskoleklass.

Till denna dag hör också pepparkakor och lussekatter, ett sött saffranskryddat vete-bröd, som formas till katter med ögon av russin. Man äter dem till glögg eller kaffe.


Luciafirandet inleder juletiden och markerar att man går mot ljusare tider. Photo: Susanne Walström/Bildhuset

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Po Tidholm är frilansjournalist och kritiker på Dagens Nyheter. Po Tiholm har författat huvdtexten om dagens firande i Sverige.

Agneta Lilja är lektor i etnologi vid institutionen Språk och kultur på Södertörns högskola. Agneta Lilja har författat faktatexterna.

Författarna är ensamma ansvariga för åsikter som framförs i denna temawebb.

© Foto:
Foto 1: Nicho Södling/Swedish Institute/www.imagebank.sweden.se 
Foto 2: Mats Widén/Johnér
Foto 2: Susanne Walström/Bildhuset

Copyright: 2004 Agneta Lilja, Po Tidholm och Svenska institutet. Denna text är publicerad av SI på www.sweden.se.