av Po Tidholm

Firande på landsbygden

För trots att svenskarna nuförtiden är ett urbant folk och majoriteten bor i storstäderna, har så gott som alla kvar en fot på landsbygden. Har man inga släktingar kvar på landet så har man åtminstone ett lantställe.

I den svenska självbilden finns det agrara som en ständigt ljudande underton; ett folk av resliga bönder, uppfödda på kött och rovor. Svenska högtider bör firas på landet, om detta är de flesta överens. Påsken är inget undantag.


Påskens färgprakt lyser upp efter vinterns bleka färger. Foto: Josefin Cerholm/www.imagebank.sweden.se

Påsken är vårens första långhelg, och för många innebär det årets första resa till lantstället som under vintern stått igenbommat och öde. Fönsterluckorna ska öppnas, det unkna vädras ut. Man tänder i spisarna, och de ryker in förstås.

Hostande flyr man ut på gårdsplanen där sädesärlorna, om man bor i södra Sverige, just inlett sina parningsdanser samtidigt som de sista snödrivorna smälter bort i den bleka vårsolen. I norr är påsken en populär skidhelg.

När huset är fejat och uppvärmt kan påsken börja. Familjemedlemmarna anländer från när och fjärran. Under påsken ska man vara så många som möjligt.

Sekulär helg
Medan påsken i många andra europeiska länder är en utpräglat religiös festlighet har den i Sverige med tiden blivit sekulär.  Svenskarna ligger långt ned i statistiken över antalet kyrkobesök per år, och även om påsken innebär ett litet uppsving firar de flesta hemma med familj och släkt.

Många av de sedvänjor som hänger samman med påsken har ett religiöst ursprung, men det är inget svenskarna tänker så mycket på. De äter ägg för att de alltid gjort det – inte för att de just avslutat fastan.

Äggen är numera ett tilltugg till den inlagda sillen – påskens mest populära maträtt. Och påskriset, numera pyntat med färglada hönsfjädrar, får oss inte alls att tänka på Jesu lidande. 


Dekorerade björkkvistar är vanliga i hemmen under påsken. Foto: Beppe Arvidsson/Bildhuset

Från godis till lax

Påsken har sina ritualer. Barnen klär ut sig till påskkärringar; i avlagda kläder, skrikig schalett och röda kinder går de sedan från hus till hus i grannskapet och lämnar påskteckningar i hopp om att få godis. Det blir mycket godis, för sedan får de påskägg, fulla av blandad konfekt.

Om föräldrarna är av det ambitiösa slaget får barnen leta efter ägget själva; följa spår och lösa rebusar tills de hittat vad de längtat efter.

En traditionell påsklunch utgörs kanske av inlagd sill av olika slag, gravad lax och Janssons Frestelse (med ansjovis, grädde och potatis). Upplägget har vissa likheter med ett traditionellt smörgåsbord. Kryddat brännvin hör också påsken till. Till middag ska det vara lammstek med potatisgratäng, sparris eller något annat passande.
 
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Po Tidholm är frilansjournalist och kritiker på Dagens Nyheter. Po Tiholm har författat huvdtexten om dagens firande i Sverige.

Agneta Lilja är lektor i etnologi vid institutionen Språk och kultur på Södertörns högskola. Agneta Lilja har författat faktatexterna.

Författarna är ensamma ansvariga för åsikter som framförs i denna temawebb.

© Foto:
Foto 1: Josefin Cerholm/www.imagebank.sweden.se
Foto 2: Beppe Arvidsson/Bildhuset

Copyright: 2004 Agneta Lilja, Po Tidholm och Svenska institutet. Denna text är publicerad av SI på www.sweden.se.